Nej, jag sa nej!

Dagen började;
med 50 hertz och Lillebror Tok.
underbar låt att vakna till om jag får säga det själv. (Jag säger, hej chip/electronica!)
Det första jag ser på morgonen är de fula, rutiga gardinerna - kan man ha sämre smak? Nej, för hon heter Jenny Eriksson.

Genom gardinerna ser man skugorna av den stora busken just utanför mitt fönster. Fönstret står på glänt och jag kan höra fåglarna kvittra.

Då blir jag glad.

-Sminka sig, studera sin äckliga hy. Ge mig sammetslen och felfri hy.

-Äta, yoghurt med Kornflakes special K med 98% fullkorn. Jag tog en banan också. Se, jag kan faktiskt äta!

..även om man är sjukt äcklad. Någon som vill ha 120 kg? Vasse säger jag.

Men herregud, jag måste ju äta. Tugga på för fan.

-Läsa på till engelskaglosorna. Så simpla. jag dör.

-Gå till bussen föratt åka de ~15 minutrarna till skolan.

Ojsan, har jag presenterat mig själv?HEJ JAG HETER BELINDA OCH JAG BLIR IRRITERAD OCH ARG ÖVER INGENTING ALLS. det var väl allt om mig.

Skola

Ingemar. Mentor, ENGlärare, fd. rektor, sjuk i huvudet.

Lotta. SVlärare, stor röv, pratar snabbt.

Sen hade vi inga mer lektioner. Vi slutade 11.30.

Ingemar ville boka in utvecklingstal med mig.

Jag undviker det gärna.

Jag undviker gärna allting.

"Belinda.." Sa han, med in alltid så jobbiga röst.

NEJ! Jag sa nej! Nej, jag sa det inte. Jag tänkte.

Stannade kvar i skolan för att fortsätta på min lilla expressionistiska avbildning.

Sen gick jag och Emelie på stan.

Hon köpte lite, jag vill köpa lite, men jag hade lite pengar. Eller, jag ska spara dem till att köpa ny ridutrustning.

Vi träffade en av våra bildlärare på Palladium, ett cafè där de säljer en muffin för 20 kr. Mysigt!

Jag ska btw på Siesta!