Nu när jag vet vem grabben är säger jag att jag inte är förvånad. Vi växte upp i samma lilla ort. Vi gick på samma grundskola. Sen ettan på lågis kan jag ta upp skolkatalogen och peka ut honom. Jag var kompis med hans syrra, jag har varit inne i deras hus. Jag kan föreställa mig hur föräldrarna sitter där vid köksbordet, journalisterna mitt emot. Mamman kanske står vid fläkten och röker. In genom dörren, tre... kanske fyra steg rakt fram, sen till vänster. Sen sitter de där, svarar på frågor. "En vanlig kille: förtjust i flickvännen och i bilar. Lugn, försiktig och kanske lite blyg. Så beskriver de sin son." Jotjena! Så skulle inte jag beskriva honom. Alls! Jag kan ju inte direkt säga att föräldrarna har varit konsekventa mot sina barn.
Rykten går fort i Malå. En gång visste andra saker om mig innan ens jag visste det. Fast till skillnad till rykten är ju detta sant. Fatta hur mycket prat det måste gå nu.
Jaaja. Hah, jag har inte skrivit något på tio dagar, och jag uppdaterar med ett mord. Inte om Emelie som har varit här åtta dagar, utan om ett mord. Jaja, Emelie får ett eget inlägg senare. Nu ska jag väl ägna min tid till att skriva lite skola. Om jag orkar. Japp. Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar